”Children of Men” med Clive owen och Julianne Moore

Children of MenÅret är 2027.

Människans fortsatta framtid tycks mycket kort, eftersom inga barn längre föds. Den yngsta människan som lever är nitton år gammal, och ingen vet riktigt varför det blivit så. Vi möter en värld i kaos, där terrorismen krupit sig närmare, där de globala folkvandringarna nått sådan omfattning att länder tagit till extrema motåtgärder som snarast för tankarna till andra världskrigets förintelse, även om det bara är något vi får ana i filmen. Dessutom är extremismen starkare än någonsin, oavsett trosuppfattning.

I detta kaos följer vi Theo (Clive Owen) som blir kontaktad av ett gäng aktivister ledda av Julian (Julianne Moore). Han får i uppdrag att hjälpa en gravid kvinna (den enda?) att ta sig till ett gäng vetenskapsmän som sägs försöka rädda världen genom att finna en lösning på barnlösheten. Theos uppdrag visar sig vara lättare sagt än gjort.

Det som slår mig som tittare är hur lik den värld vi får se är i jämförelse med 2007, förutom att dagens problem är upphöjda till tio. Terrorism, massinvandring, segregation, m m är vardagsproblemen i denna dystopi. Klimathot snackas det inte om, här kommer hotet om utrotning från annat håll, oss själva.

Fotot speglar och förstärker väl den kaotiska stämning som finns i detta framtida England. Det är rått, avskalat, grådassigt och realistiskt. Men storyn känns tunn, även om det känns som en suverän grundidé att bygga en film på. Någon annan hade säkert kunnat göra ett mästerverk av detta, men det lyckas inte Alfonso Cuaron med. Det blir till slut ganska slätstruket om än omskakande på vägen dit.

Betyg:  Betyg 3/5

Se trailer här: