”Den bästa av mödrar” med Michael Nyqvist och Maria Lundqvist

Den bästa av mödrarKanske hade jag för höga förväntningar igen. Jag ville ju så gärna tycka att den här filmen var riktigt bra. Men nu blev det inte riktigt så.

Här handlar det om Eero, 9 år, vars finska mor under andra världskriget lämnar honom för att han ska åka som ”krigsbarn” till Sverige för en trygg uppväxt under kriget. Eero är naturligtvis utom sig av sorg över att bli bortlämnad av sin mor, men han får samtidigt se de som har det om möjligt ännu värre. Småsyskon som är yngre än honom skiljs åt och lämnas till olika fosterfamiljer t ex.

Väl i Sverige skickas han till en familj på Österlen i Skåne. Det står snart klart att han inte är önskad eftersom ”mamman” i familjen väntat sig att få en flicka.

Som vanligt när det gäller svenska filmer så får vi se ett bedrövligt ojämnt hantverk. Man kan tro att vi hamnat i en ”Östermalmskoloni” mitt i den skånska myllan eftersom inte en kotte pratar skånska. Otroligt pinstamt. Varför måste man inom svensk film nästan ständigt och jämt göra en ”Robin Hood a la Kevin Kostner” där man inte alls bryr sig om de dialekter som borde talas för att ge filmen sin den rätta trovärdigheten? Det finns riktigt bra undantag som är sevärda, t ex ”Fjorton suger”, ”Så vit som en snö”, ”Masdjävlar” m fl. Snälla regissörer, tänk er för när ni rollbesätter/ställer krav på skådisarna så att ni får en trovärdig gestaltning av den historia ni vill berätta! För mig är det ett fullständigt mysterium hur man bara kan tänka att ”ja, vistt, vi är i Skåne, men detta är ju bara på film så då behöver vi ju inte prata skånska, det blir ju bara jobbigt om vi måste texta filmen så att folk förstår”… 🙁

Att man sen valt att låta ett muséum, i detta fall Kulturens Östarp utanför Lund, få vara den gård där den skånska familjen bor känns också underligt. Det känns mer 1800-tal än 40-tal och man får förmoda att det är ren lättja från regissörens sida, alternativt att man velat ge en så pittoresk och puttinuttig bild av Skåne som möjligt. Kanske för att det kan hjälpa till att vinna internationella priser?

Slutligen har vi återigen krystad dialog, som så ofta kännetecknar svensk film. Sammantaget är det ett oerhört gripande öde som skildras, men det lyckas aldrig riktigt gripa tag i mig så mycket som det skulle kunna med ett bättre hantverk på alla plan. Övertydligheten gör att inget lämnas åt betraktaren och effekten faller platt.

Bortsett från dessa invändningar är filmen hyfsat välspelad och vackert filmad, men det räcker tyvärr inte långt. Sorry.

Betyg: Betyg 2/5

2 thoughts on “”Den bästa av mödrar” med Michael Nyqvist och Maria Lundqvist

  1. Jadu, hur gammal är du egentligen? Om du skulle bli slagen i huvudet med en yxa skulle du förmodligen klaga på det träslag skaftet var tillverkat av.
    Detta är en av de få filmer som vi som var med kan identifiera oss helt med.

    Givetvis får du känna som du vill men jag rekomenderar dig att läsa din nutidshistoria. Börja med http://www.krigsbarn.se eller http://www.sotalapset.fi

    Vänligast Christer Faberstedt

  2. Jag förstår inte riktigt vad min ringa ålder på 38 år har med saken att göra, men visst, jag var inte med på 40-talet. Om man var det kan jag tänka mig att man läser in väldigt mycket i den här filmen som inte jag gör och att man kanske har överseende med de många (och ack så vanligt förekommande i svensk film i allmänhet) bristerna i själva hantverket i historieberättandet. Jag ser det som regisörens uppgift att skapa en bild som förmedlar känslan av att man är ”med” i filmen på alla plan.
    Det händer inte här, inte för mig i varje fall.

    Jag förstår att det måste ha varit fruktansvärt att vara ett krigsbarn och bli behandlad på ett sådant sätt på grund av krigets stora tragedi (jag har ju själv barn och kan relatera till känslan i den tragedin om mina barn tvingats fly till ett annat land). Men jag tycker inte den här filmen gör sitt tema rättvisa, som sagt just på grund av det dåliga hantverket.

    Jag tror inte heller att mer nutidshistoria skulle få mig att ändra på den punkten eftersom det inte är det jag har som invändning mot den här filmen. Sverige har mycket att lära av internationell kvalitetsfilm och dess hantverk, vi kan inte tro att bara för att Bergman var svensk så är alla filmer som görs här välsignade med en gnutta av hans geni (och att vi därför kan strunta i detaljer i hantverket). T o m danskarna är bättre än oss på att göra bra film.

    Tycker du att jag ställer för hårda krav på en film när jag t ex tycker att de som talar i filmen bör snacka skånska om karaktärerna är från Skåne? Alla kan ju inte logiskt förklaras som att de flyttat ner från Stockholm, framförallt inte på 40-talet.
    Tycker du att jag ställer för höga krav på naturlig dialog, dialog som inte låter som den kommer ur en högtravande bok? Vem pratar som de gör i den här filmen? Och i så många andra svenska filmer numera…

    Sorry, den här filmen försökte jag som sagt gilla, jag ville ju gilla den, men det hafsiga hantverket förstörde känslan för mig, tyvärr.

    Men visst, om man inte hänger upp sig på de här sakerna och dessutom kan relatera till händelserna eftersom man själv upplevt dem i någon variant så kan jag mycket väl förstå om man fyller i luckorna och har överseende med det som jag hänger upp mig på. Då kan nog filmen vara riktigt bra.

Comments are closed.