En krönika som gjorde mig lite putt…

dewi.JPGJag läste en krönika om ”vabbande” i Metro (läs den här) häromdagen. Den syftade uppenbart till att provocera. Det är väl OK så länge man är beredd på att folk kommer att reagera och svara på den. Här är min reaktion på den:

Att vara förälder är i all sanning avundsvärt (se bara bilden på min son här).
Att behöva vabba (dvs ”vård av barn”) eller hämta/lämna på dagis är det däremot inte avundsvärt, framförallt inte för redan stressade föräldrar.

Visa mig en förälder som inte sätter sina barn ”i första rummet” och du har vad jag kallar en dålig förälder. Ingen vill vara en dålig förälder. Det betyder dock inte att man är villig att sumpa allt vad jobb och karriär heter, eftersom man ser det som sitt barns bästa att kunna ge bästa möjliga förutsättningar för ens barn att ha resurser att växa upp, att utvecklas, att resa, att bo bra i rätt miljö etc. Det är där som den ständiga pressen finns, viljan att prioritera både ens barn och jobbet, för barnets bästa. En ekvation som sällan går ihop och en ekvation som den där barnlösa krönikören Erika inte ens har en aning om.

Dagishämtning är ett fasligt trixande hela tiden, vem ska hinna hämta och vem ska hinna lämna? Vem ska jobba över eller jobba hemma på kvällen/helgen för att kompensera för tidsförlusten? Vem tvingas skippa viktiga möten/aktiviteter på jobbet för att hämta? Har man tur, som vi, så har man släkt som hjälper till då och då för att undvika att ens lilla tvååring tvingas leva mer med sina dagisfröknar än med sina föräldrar. En niotimmarsdag på dagis ger vilken förälder som helst mördande dåligt samvete. Samtidigt som man jobbar för barnens skull…

Och man litar inte heller på vem som helst när det gäller att hämta på dagis. Så Erikas idé om att ta hjälp av första bästa arbetslösa person funkar säkert i teorin, men inte i praktiken. Den som tar hand om ens barn vill man känna väl, om det så gäller att hämta på dagis.

För någon som inte har barn kan säkert vabbandet verka som en dags extra semester. Men för en förälder är det en ständig källa till stress. Vem av föräldrarna ska vabba nästa gång? Hur gör man när båda har möten som inte bara får missas? Hur ska man hinna med deadlines som bara inte får missas? Hur ska man hinna jobba ikapp det som ändå måste göras?

Lägg sedan till de traditionella nattliga vabb-aktiviteterna som att bli nerspydd av sitt barn när man sover (med efterföljande lakan/klädbyten etc), att hantera oron för att ens barns 40-gradiga febersvammel kan gå över i skadliga feberkramper, eller oron för att ens barn faktiskt åkt på något riktigt allvarligt och man inte haft vett att fatta det förrän det är för sent? (se länktips här)

Eirka menar att man måste vara beredd att ta konsekvenserna av att man blir förälder. Visst är det så! Som förälder har jag ett livslångt commitment till mitt barn och några av konsekvenserna är att jag måste vabba samt hämta/lämna på dagis när de är små. Jag köper det. Jag är beredd att jobba på andra tider än vanligt för att kompensera att jag måste gå för att hämta på dagis vid fyratiden. Så när Erika kallar vabbandet och dagishämtningarna för ursäkter att inte jobba häcken av sig känner jag att hon är helt ute och cyklar. Att som hon förutsätta att man som förälder inte drar sitt strå till stacken bara för att man inte är lika flexibel med arbetstiderna som andra, det är lågt. Att dessutom börja dra paralleller med att vara festa och komma sent till jobbet och därmed insinuera att alla som lämnar på dagis är suputer som är bakis är ännu lägre. Erika kan väl ta och komma igen när hon väl blivit förälder så får vi väl se om hon fortfarande står bakom sin krönika. Om hon nu någonsin tänker bli förälder dvs…

Ja, jag kände mig tillräckligt provocerad av den där krönikan för att försöka ge en motbild. Vet inte om jag lyckats med det. Jag tror tyvärr inte att man kan förstå det hela förrän man håller en liten försvarslös varelse i sina händer, en del av en själv, som man värderar högre än sitt eget liv…

Hur som helst, tänk gärna på det jag skrivit här nästa gång någon säger att de ska vabba eller hämta på dagis, som motvikt till Erikas krönika om inte annat…

8 thoughts on “En krönika som gjorde mig lite putt…

  1. Snyggt grannen!
    Bra att du ger ”Erika” på nöten i din VAB-blogg. Du skriver att hon kanske kan komma till insikt om/när hon själv får barn. Med de åsikterna kan man ju nästan hoppas att hon väljer att leva kvar inne i sin egen lilla ”bubbla”. Jag skulle då inte vilja att hon var min morsa 🙂

  2. Jag har aldrig hajat det här med hur föräldrar HINNER hämta sina barn så tidigt på dagis?! En vanlig jobbdag är ju fram till klockan fem-sex-sju… Hur kan man då hämta på dagis vid tre-fyra tiden som alla verkar göra? Jag fattar inte! Detta är en seriös logisktik fråga från en som inte har barn (och kanske aldrig vågar skaffa om hon inte får svar på hur man gör med dagishämtningen).

  3. Ja, det är en omöjlig ekvation såvida man inte har en arbetsgivare med flextider, snälla släktingar och vänner som är beredda att rycka in då och då, alternativt om man har gott om pengar så man egentligen inte behöver jobba, för då kan man ju lugnt gå ner i arbetstid. Men hur många kan det barasådär?

    Lösningen? Gift dig rikt och bli deltidshemmafru eller se till att du har en riktig ”hemmaman” som gör jobbet åt dig. 😉

  4. Hm är jag en hemsk människa om jag tycker att hennes krönika var rätt träffande och bra? Jag har kollegor som passar in på pricken i hennes story. Sorry alla föräldrar, jag är nog bara lite bitter.

  5. Visst finns det säkert de som missbrukar vabb etc, synd bara att Erika här drar alla över en kam. En del som har barn har dessutom dåliga chefer utan förståelse för att dagisbarn har en sjukfrekvens som ligger långt över vanliga vuxnas. För dem som har dagisbarn och dåliga chefer och tvingas vabba hjälper inte en krönika som denna.

    Att missbruka vabbning (vilket säkert förekommer och är totalt förkastligt) däremot är ju precis samma sak som att sjukskriva sig själv fast man egentligen inte är sjuk, bortsett från karensdagen. Och det tycks ju vara en och annan som utnyttjar även det. Men det tar inte Erika upp.

    När det är dags för dig att springa i vabb och hämta/lämna-ekorrhjulet så kommer du säkert att komma till insikt Sara. 😉

  6. Ja så är det nog. Och hoppas hoppas att alla som missbrukat VAB nångång skäms som hundar när det läser om detta och ALDRIG gör om det! 😉

  7. Haha, ja må de få sitta och titta på ”Emil och griseknoen” i en vecka i streck till de kan rabla filmdialogen baklänges. 😉

Comments are closed.