”Farväl Falkenberg”

FalkenbergÄnnu en besvikelse.

Det här är originellt, fräscht och annorlunda. Det känns genuint och verkligt på något sätt. Men sorry, det är inget för mig. Det berör mig inte. Jag blir bara irriterad på sådana här filmer.

Att detta är en av de bättre svenska filmerna jag sett på ett tag säger inte mycket. Svensk film är alltsomoftast dålig, tyvärr. Problemet är att filmer som denna känns meningslösa och jag gillar inte meningslösa filmer. Man känner för att ta tag i huvudpersonerna och ruska om dem och säga ”för fan ta tag i era liv, det finns ju så många möjligheter som ni bara sumpar genom att inte ta er i kragen och bryta de gamla hjulspåren! Lyft blicken förihelsike!”. Typ…

Jag kan tänka mig att kultureliten bara älskar att hylla en sån här film. Förståsigpåarna som sett allt tycker att detta, det är riktigt bra. Jag har sett riktigt mycket film och jag ser att det är nyskapande på vissa sätt, men det här faller mig inte på läppen. Jag kan bara inte känna empati med karaktärerna. Det är nog där det faller, jag ser dem bara som ett gäng loosers. Men det hade gått att göra filmen på ett sätt som hade berört.

Filmen blev visst årets svenska oscarsbidrag. Ingen risk att vi får ta hem nån staty i år i alla fall (eller om det är nästa år?)…

Äsch nu går jag och lägger mig, jag orkar inte med sådana här inskränkta karaktärer utan självdistans och utan förmåga till egen förnyelse. Fast det kanske är så folk är i det verkliga livet, och det stör mig ännu mer. Suck…

Betyg: Betyg 2/5

One thought on “”Farväl Falkenberg”

  1. Håller med dig! Jävla skit-film. Såg den på bio och gick hem mitt i filmen, pallade inte med varken karaktärerna eller de skakiga kamerorna. Det är svårt att se film där man avskyr huvudpersonerna. Jag blev nästan glad när en av dem tog livet av sig (sorry ni som inte sett filmen…)
    Kul blogg förresten!

Comments are closed.