”Fiendeland” med Daniel Brühl, Benno Fürmann, Diane Kruger och Gary Lewis

FiendelandFörsta världskriget måste ha varit fruktansvärt. Så fruktansvärt meningslöst, som alla krig är, men också fruktansvärt skoningslöst. Men det fanns ljusglimtar. Och det är en av dessa ljusglimtar den här filmen handlar om.

Det här kretsar kring en händelse jag faktiskt redan hade hört talas om. Om hur de som är bittra fiender, nergrävda i skyttegravar på bara ett par hundra meters avstånd från varann, plötsligt med musikens hjälp enas om att lägga ner vapen och fira julafton tillsammans i ”ingenmansland” mitt under detta brinnade inferno till krig, år 1914.

Vi får följa kriget ur tre olika perspektiv som möts i detta ställningskrig. Den franske löjtnanten vars far driver på honom att göra karriär i det militära, den tyske operasångaren som verkar bortkommen i kriget och som saknar sin vackra operakollega och hustru ocd den skotske prästen som följt två bröder från den egna församlingen ut i kriget.

Visst är det här sentimentalt och gripande. Iblande går det nästan över gränsen, men allt är förlåtet med de viktiga teman som tas upp; den visar på hur lika vi är oavsett nationalitet och hur viktigt det är att vi tänker själva, inte bara gör som militära eller religiösa auktoriteter säger åt oss att göra.

Filmen blev Oskars- och Golden Globenominerad för Bästa Utländska Film men gick lottlös från bägge galor. Trots det är den väl värd en titt, men förvänta dig ingen vanlig krigsfilm, och inte en massa action. Då lär du bara bli grymt besviken.

Betyg: Betyg 4/5