The Witcher – Fantasy RPG

The Witcher speletDet ska sägas direkt, The Witcher är ett av de bättre fantasyrollspel jag spelat. Inte olikt det sätt som spelet Fallout bygger upp en fantastisk dystopisk framtidsatmosfär ”a la Mad Max”, bygger The Witcher upp en dystopisk fantasyvärld som är långt ifrån den ”high fantasy” som Tolkien skildrar. Gott och ont, svart och vitt finns inte tydligt utstakat, bara olika nyanser av grått. Alver är här terrorister eller frihetskämpar, beroende på ditt valda perspektiv.

Du ställs inför moraliska dilemman, vissa enkla att se konsekvenserna av, som när byborna du just hjälpt vill bränna en häxa på bål, hjälper du då henne eller dina tidigare vänner? Andra dilemman är mer invecklade och svåröverskådliga.

Spelet kretsar kring Geralt som är Witcher. Det är ett annat ord för monsterjägare och trots att Geralt förlorat minnet när du börjar spela honom (känns det bekant som spelgrepp, någon?), så står det snart klart för dig att Geralt inte är någon man står upp mot ostraffat.

Jag gillar Geralt. Han och jag var polare en stor del av min julledighet, dvs den lilla tid som fanns vissa kvällar mellan att resten av familjen somnat tills dess att jag var tvungen att sova för att orka vara människa nästa dag.

Det som gör Geralt så levande är att storyn i spelet är mycket väl genomförd, vilken för övrigt bygger på en serie polska fantasyböcker. Jag antar att utvecklarna därför haft mycket material att bygga sina karaktärer och sin story kring. Geralts ”spegling” i andra karaktärers reaktioner på honom gör att hans egna konturer blir skarpa för spelaren efter några timmars spelande. Och många karaktärer i spelet känns väl utarbetade.

Grafiken i spelet är grym med tanke på att Neverwinter Nights 2-motorn används, men den har sitt pris. Höga systemkrav och långa laddningstider gör spelet en rejäl otjänst. Hade det inte varit för det skulle The Witcher få full pott av mig. Nu blir det ”bara” en stark fyra.

Betyg: Betyg 4/5 (stark sådan)

Trailern: