Otrolig filmsnutt: buffelunge överlever lejon- och krokodilattack
Här är en helt otrolig film om du inte redan sett den. Huvudrollen spelas av en buffelunge och antagonisterna är både lejon och krokodiler. Som regissör av dramat hittar vi naturen själv.
Det är väl spenderade 7 minuter att se den: Läs vidare här >>
Tipsa en vän!

Jag väntade mig aldrig någon särskilt minnesvärd upplevelse av filmen Transformers. Den spelar liksom inte på spelplanen för minnesvärda filmer.
Svensk film håller generellt sett usel kvalitet. Tyvär är det så, trots att jag önskar att det vore annorlunda.
Jag har knappt sett Calista Flockhart på tv/film sedan Ally McBeal och det var ett bra tag sen. Här gör hon ett inhopp i en helt annan genre än den mysputtriga TV-serien man varit van att se henne i. Här rör det sig om en skräckfilm, rätt och slätt, och det är inte ofta jag kollar på något på den hyllan. Men när min fru fått en skräck-revival, vad gör man inte då?
Häromdan var jag på bio med min son, 3 år. Han ville se den där filmen Bee Movie om det gulliga biet han sett lite varstans i reklamen. Skulle det här bli en film som skulle mildra hans besatthet av filmen “Bilar” som varit hans stora passion sen den kom? Och skulle jag själv ha någon behållning av den?
Ännu en film jag så gärna velat gilla riktigt mycket, av flera anledningar:
Kul att se Mads i en svensk film för en gångs skull. Mindre kul att återigen höra styltiga svenska dialoger komma ur t ex Börje Ahlstedts mun (m fl). Varför är svenskar så himla kassa på att skriva/regisera schysst dialog?? Mads dialog låter naturlig men när flera av de svenska skådisarna öppnar munnen är det som om de läser upp en novell från 50-talet. Ska vi behöva stå ut med detta mycket längre? De ska ju vara professionella skådisar…


