CredPool - Film, musik, spel & böcker. Tips & varningar.

Det här var ju bra mycket ruggigare och våldsammare än jag väntat mig. Jag trodde att jag skulle få se en klassisk fantasyfilm av något slag. Istället fick jag se en Bröderna Grimm-saga korsad med Alice i Underlandet och en tortyrfilm a la “Saw” eller något i den stilen. Men den här är riktigt bra trots allt!

Läs vidare här >>

Kanske hade jag för höga förväntningar igen. Jag ville ju så gärna tycka att den här filmen var riktigt bra. Men nu blev det inte riktigt så.

Här handlar det om Eero, 9 år, vars finska mor under andra världskriget lämnar honom för att han ska åka som “krigsbarn” till Sverige för en trygg uppväxt under kriget. Eero är naturligtvis utom sig av sorg över att bli bortlämnad av sin mor, men han får samtidigt se de som har det om möjligt ännu värre. Småsyskon som är yngre än honom skiljs åt och lämnas till olika fosterfamiljer t ex.

Läs vidare här >>

Jean-Claude jobbar som utmätningsman. Han är 50 år, fårad, gråhårig och halvkal på huvudet. Hur sexigt låter inte det?

Han lever ensam och spenderar en stund varje helg hos sin åldrige surkål till far, vars specialitet är att göra sig ovän med alla. Jean-Claudes hälsa är vacklande och hans doktor uppmanar honom att börja motionera. Han får då idén att gå en tangokurs på stället mitt emot hans kontor. Ett beslut som kommer att ruska om hans inrutade liv rejält.

Läs vidare här >>

Första världskriget måste ha varit fruktansvärt. Så fruktansvärt meningslöst, som alla krig är, men också fruktansvärt skoningslöst. Men det fanns ljusglimtar. Och det är en av dessa ljusglimtar den här filmen handlar om.

Det här kretsar kring en händelse jag faktiskt redan hade hört talas om. Om hur de som är bittra fiender, nergrävda i skyttegravar på bara ett par hundra meters avstånd från varann, plötsligt med musikens hjälp enas om att lägga ner vapen och fira julafton tillsammans i “ingenmansland” mitt under detta brinnade inferno till krig, år 1914.

Läs vidare här >>

Tänk om du kunde leva för alltid. Evigt liv.

Hur lockande vore inte det? Tankarna går direkt till Alphavilles gamla låt “Forever Young” av någon anledning.
Nästa vecka har filmen The Fountain premiär och den tar upp just det temat. I en historia som spänner över tusen år och som är indelad i tre “parallella” berättelser, och om en mans tusenåriga kamp för att rädda den kvinna han älskar. Sökandet efter “Livets träd” och ett botemedel för cancer är exempel som tas upp. Regissören är Darren Aronofsky som gjorde den ruggiga “Requiem for a Dream” för några år sedan.

Läs vidare här >>

Det här är en jobbig (men viktig) film att se. Man vet liksom hur det ska gå, och det kan ju inte gå annat än käpprätt åt helvete. Historien om hur det gick i Rwanda är ju redan skriven och det finns inte mycket att göra för att ändra på den nu. 800 000 människor fick sätta livet till på 100 dagar under 1994. Fruktansvärt facit.

Läs vidare här >>

Det ska erkännas ett par saker direkt när det gäller den här filmen:

• Jag avskyr musikaler på film.
• Jag hade låga förväntningar på filmen trots flera goda betyg på framsidan och trots den ansenliga mängd storstjärnor som medverkar här. Några exempel: Woody Harrelson (mest en minusfaktor i mina ögon), Tommy Lee Jones, Kevin Kline, m fl.
• Jag orkade inte se mer än halva den här skräpfilmen innan jag var tvungen att stänga av åt ägna mig åt något vettigare.

Läs vidare här >>

Oj oj, här går det undan. Min för tillfället så febriga hjärna, stöttad av två Alvedon, hänger knappt med i snacket.

Brendan försöker ta reda på vem som mördat hans ex, Emily, spelad av Emilie de Ravin som vi känner igen från “Lost”, fast här med US-accent. Det hela mynnar ut i en Film Noir i high school-miljö. Det är smart och välgjort trots en uppenbart låg budget.

Läs vidare här >>